Imorse fick vi pulsa oss ut i snöovädret svintidigt, klockan ringde 6,30 & det är inte en human tid att stiga upp.Vi hade en tid på Linköping US kl.7,45 för att göra Julias njurröntgen men pga av det dåliga vädret blev vi 45 min försenade.Men de var väldigt förstående.
Denna gång sprutade de in lugnande medel i rumpan på henne så att hon inte skulle vara medveten när de satte kanylen & tur var väl det.
Det tog bara ca 5 minuter tills hon blev luddig & avslappnad i kroppen, ögonen fladdrade men hon var ändå med på något sett, ibland sa hon t.o.m något.Hon fick ligga i mitt knä när det skulle sätta dit kanylen.Tre personer & typ 15 nålstick senare hade de äntligen hittat en blodåder & satt dit kanylen.Vi visste att Julia var svårstucken men inte så pass, hon ser helt mörbultad ut på sin stackars arm nu.Precis innan läkaren skulle sätta den i halsen fick en sjuksköterska in den i handen.Då kom det två kvinnor in i rummet & den ena bar på en liten plåtlåda med glaslock & där i låg sprutan med radioaktivtämne.Jag har för mig att jag såg en triangel med döskalle men det kanske bara var min fantasi.När de sprutat in det i Julia skulle den ena kasta en bumullstuss de använde i soporna & läkaren reagerade & tyckte hon skulle lägga tussen i den lilla plåtlådan som de kom med eftersom att det var farligt ämne.Det kändes ju bra för oss att de precis sprutat in det i vår lilla dotters kropp!Men det försäkrade oss att det inte var någon fara.Jag är så glad att Julia slapp uppleva det ,tydligen kommer hon inte minnas något av den stunden.Efter det fick vi hänga på rummet ett tag.Det delade vi med en annan familj & en till liten Julia som också var sjuk.Hon hade en syster som var med.Hon gav vår Julia en fin teckning & när clownerna kom fick hon oss alla att sjunga & leka t.o.m Markus var med motvilligt!!
Klockan 11,15 kördes vi ner till röntgen.Där gav dom Julia sömnmedel för att hon skulle ligga blixtstill inför provtagningen.Det var helt sjukt, jag höll Julia i famnen & såg när sköterskan droppade i ett par droppar i katetern & helt plötsligt föll Julia ihop totalt i min famn.Det kändes väldigt absurt att se henne liggande på britsen med slangar & syrgas men det gick bra.När vi rullade tillbaka sängen till barnavdelningen & Julia låg som ett litet knyte med sin lilla hand med slang & bandage & en mini syrgasmask var det många som tittade på oss i korridorerna.Jag gick & tänkte på de som har det värre, som får åka med sitt barn varje vecka till sjukhuset, barn som kanske har livshotande sjukdomar, på den andra lilla Julia som tyvärr verkade vara van att vara på sjukhus & få sprutor & dropp.Jag är SÅ glad att vi inte är i deras skor men jag lider verkligen med dom.När vi kom tillbaks till rummet & alla som skulle kolla till Julia så att det inte blivit några komplikationer hade gått, brast det för mig.Det är ju så mycket känslor som man håller igen, man har varken sovit eller ätit då måste det bara ut.Så fungerar iallafall jag.Vi fick åka hem runt 13,30 & då ibilen satt en glad & pigg liten tjej & snackade & pekade somvanligt.Både Markus & jag var smått tårögda, som Markus sa "Det är helt underbart att få höra din lilla röst igen Julia"!
Nu väntar bara en lång väntetid för att få reda på provsvaren men det tar vi då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar