Är det inte det ena.......

Snälla give me a breake......nu är lillan genom förkyld.Har inte sovit något inatt och timmarna när Julia var på dagis och jag hade hoppas att få ta igen lite gick till att bära och underlätta för den lilla näsan.Det är ju så synd om dom när de är förkylda.Detta får tusan gå över snabbt,vill inte vara en trött och sur mamma längre.

Nu finns det hopp!

Idag var på lasarettet och mötte ortopeden igen.Han hade blivit informerad av läget av ortopeden från Linköping som Markus pratade med förra veckan.Både Markus och jag var nervösa och hade jobbig huvudvärk.Vi visste ju inte alls vad som skulle hända.Men det gick nog precis så som vi ville.Ortopeden tog sig tid att förklara hur han jobbar och forskar inom ämnet, hur andra städer jobbar och hur vi skulle gå vidare nu.Det var ett sånt samtal som han skulle ha tagit sig tid med förra veckan.Att vi skulle få frejkabyxan var tydligen inte något alternativ alls i denna kommun men vi skulle istället avvakta och göra ett ultraljud om ett par veckor för att se om "glappet" har stabiliserat sig.I 8 av 10 fall så fixar kroppen till så små "glapp" av sig själv UTAN skena.Men de kan inte genom undersökning avgöra vilka barn och därför får alla skena!.Han undersökte Linnea igen och kunde känna att hennes instabilitet hade minskat något sen förra gången och sa att hon kan ha sån tur att vara en av dom åtta.Vi blev SÅ lättade! Det var inte heller något skadligt att vi väntar ett par veckor till röntgen, inget kan hända under den tiden.Han sa också att han aldrig har hört talas om något barn som blivit påverkad av skenan men jag tror snarare på att inte så många vågar ta saken i egna händer och faktiskt gå emot en läkares ord.Hade det varit Julia och vi var helt färska föräldrar hade nog inte vi heller vågat att göra det.När undersökningen var klar och han hade lämnat oss själva i rummet kom tårarna igen, jag var så stolt över oss som stod på oss och samtidigt tänkte jag på hur hon och vi hade mått i sex veckor, kanske helt i onödan, om vi inte hade gjort något.Nu satsar vi på att hennes lilla kropp fixar't av sig själv och att ultraundersökningen  blir posetiv.Om inte så ska vi diskutera en lösning då.Nu hoppas jag att jag får njuta av min älskade  bebis utan en massa stress och oro!

Första badet......

blev det på två veckorsdagen.Linnea verkade gillar't jätte mycket och flöt som en liten boj!Efteråt var hon på ett strålande humör(som nästan alltid)och låg och pratade med sina figurer och kuddar i soffan!

Mina tjejer och jag......

Har idag gått långpromenad/cykeltur i folkparken, lekt i stora lekparken och köpt glass,  bytt blöja och ammat i bilen och sen inhandlat mat och lördagsgodis. Jag var lite nervös över att åka åka iväg med båda helt själv men det är ju inget att tänka på, går ju hur bra som helst!

Äntligen lite respons!

Markus har pratat med en ortoped från Linköpings sjukhus idag. Tack å lov för en mänsklig läkare som förstod oss och lyssnade.En stor sten lättade även när han sa att det INTE kan försämra eller hända något med höften nu när vi har tagit bort skenan.Det kändes så lugnade att höra. Han tyckte att vi skulle lägga detta bakom oss nu över helgen och sen på tisdag när vi har vår " badtid" hos ortopeden  ta nya tag och diskutera fram en lösning! Ett lite Hallelujah moment, för nu ialla fall...,...

Nu jävlar är det strid........

Vi har fått nog, skenan är borttagen!
Nu har vi läst massor av berättelser från föräldrar i Sverige som har samma frustration angående skenan och den smärta den ger bebisar.Det är ju fan inte klokt! Grejen är också den att hade vi bott i en annan stad hade Linnea pga hennes lilla "fel" kanske fått en liknande byxblöja istället som ger barnet mer frihet med huvud och armar eller  i vissa städer där de inte ens behandlar så små fel utan låter kroppen korrregera det själv.Vissa får ta av skenan och bada sitt barn hemma eller ta av i några timmar för gos och mys.Fattar inte hur behandlingen kan variera så mycket, vem ska man lita på? Vilken ortoped vet bäst? Kan ju tycka att det alla metoder skulle vara självklara alternativ oavsett vart du bor. Även att man skulle samarbeta mer med föräldrarna som ser och vet hur sitt barn reagerar och hitta det som passar bebis bäst.Nu menar jag så klart i sådana fall som Linnea när det endast är ett glapp i höften.Är hela höftkulan ur led kanske det inte finns så mycket alternativ, fast det borde det. Nu är det 2013, rosenskenan uppfanns 1950, borde ju ha uppdaterats till något bättre humanare vid det här laget!
Vi ger oss inte iallafall, om jag så ska åka Sverige runt så ska vi ha frejkabyxan.Någon som har till salu?

Allt är kaos........

Trodde inte att man kunde ha så mycket tårar i kroppen men nu har jag gråtit i nästan två dagar.Igår var vi hos ortopeden med Linnea och fick svaret vi fasade över-hon har ett höftfel.Jag var så glad att jag hade googlat om det för annars hade jag nog brutit ihop totalt när de hämtade skenan och spänner på på min lilla tjejas sköra kropp.Den är vulgär!Jag HATAR den!Hela besöket var sinnessjukt och vi har aldrig träffat någon så omänsklig läkare någonsin, skulle kunna skriva millångt inlägg om hur vi blev behandlade!Vi blev intalade om att barn inte blir påverkade av skena och att det bara är vi föräldrar som tycker den är jobbig.Inte våran tjej som varit lugn, nöjd och glad sen hon föddes.Hon skrek och gnällde i timmar.Kunde inte sova, var vaken i över femtimmar, hon som annars sover tre och vaken en!Men det absolut hjärtskärande var när hon skrek av smärta.Den jävla skena skär in i kroppen på flera ställen.Det är svårt att amma och nästan helt omöjligt att rapa, blöjan kan inte sitta tätt, bada får vi göra på sjukhuset.Jag kan inte hålla henne, hur jag än gör skriker hon.Jag HATAR den!Kan inte fatta att det händer oss.Varför får vi aldrig vara lyckliga? Jag HATAR den !!!

Älskade unge......

Redan gått en vecka sen du kom till oss!Å vilken fantastiskt underbar vecka det ha varit att lära känna dig!

Spanjorskan!

Första kusinmyset!

Kusindag........

Idag fick vi besök av kusinerna Wilmer och Linn.Vi åkte in en sväng till augustifesten och kollade in knallarna och sen fick barnen åka några karuseller. Det blev bara ett par timmar men räckte gott och väl, lite sockervadd, kokosbollar, skällande hund i koppel,alla var nöjda!
När vi kom hem stod farmor redo med rådjurssteken så det blev middag tillsammans med Fredrik och My.Linnea och Julia fick massor med fina presenter av alla.

Pappa&dotterdag!

Markus tog med Julia till Busfabriken idag.Hon har tjatat hela sommaren om att få åka dit så nu tyckte vi att det var ett bra tillfälle! Medans halva familjen åkte dit passade jag på att ta igen lite sömn som jag missat den sista tiden.Kunde knappt tro't när jag vaknade, vi hade sovit i nästan tre timmar. Det behövdes antar jag.Sen var jag super pigg och tog tag i fönstertvätt och lite städning.Det är så underbart att ha tillbaka energin och slippa känna sig som ett cementblock.

Nyskördat!

Äntligen har några av våra egna tomater mognat.SÅ goda var de!

På cykelpromenad.......

Julia ville cykla idag, var det första hon sa imorse. Då kom jag på ide'n att packa med cykeln in till stan och göra en grej av det.Så det gjorde vi.Först blev det lunch på VC innan vi åkte till Folkparken och tog en cykelpromenad, lekte i parken och köpte glass. Julia var överlycklig, aldrig har hon cyklat så mycket!Lillan, hon sov i över tre timmar!

Känns inte alls bra längre.......

Av någon anledning googlade jag upp "glappet" i Linneas höft. Det blev ingen trevlig läsning och jag blev både chockad och rädd.Om det vill sig riktigt illa och de hittar  höftfel på henne kommer de lägga henne i skena i minst 6 veckor.Barnläkaren nämnde skenan igår lite snabbt men jag trodde det handlade om en liten skena på benet inte en hel rustning.Det såg fruktansvärt ut, barnet kan knappt ha blöja , kläder eller kunna ligga skönt.Mysa hud mot hud är uteslutet och bada sitt barn får man göra en gång i veckan på sjukhuset.Jag har inte kunna sluta tänka på't, fy så jobbigt innan vi får svar. Det får bara inte hända Linnea.

Återbesök.

Imorse var det dax att åka tillbaka till BB för kontroll och provtagning.De ville ju ha oss kvar i 72 timmar på BB för att Linnea var så liten.Idag när de vägde henne hade hon gått upp över 100g sen i måndags em.Det blev mycket väl godkänt! Läkaren gjorde en undersökning på henne och hon hade lite glapp i ena höften som vi måste kolla upp annars var allt bra.Känns jätte bra.Julia var självklart med och hon tyckte det var mycket spännande och kände sig nog super stolt när alla där gratulerade henne som blivit storasyster.
Efter läkarbesöket åkte vi och inhandlade lite saker till skruttan samt massa mat.Vi har kommit på att vi måste bunkra upp. Det är ju inte många dagar vi har kvar i vår lilla drömbubbla, snart blir jag själv med våra tjejer och ska hinna med allt själv.Det ska nog gå bra men kan ju vara skönt att förbereda sig! Tur att vi har världens lugnaste och mysigaste bebis då, älskade lilla barn!

Vi är hemma.......

Tillsammans hela familjen.Vi möttes av en jätte lycklig storasyster som inte kunde sluta pussa, mysa och prata om sin syster.
BB ville ha kvar oss i 72timmar!Det var helt uteslutet för oss,att behöva dela sal med andra när man inte sovit på tre dygn var jätte påfrestande.Dessutom var längtan efter Julia för stor.Linnea mår bra och äter som hon ska så vi känner oss trygga med beslutet.Vi mår nog alla mycket bättre med sömn och att få vara tillsammans!

Nu är hon här!

Vår underbara lilla Linnea!
Hon kom igår klockan 19,26, väger 2840g och är 50 cm lång. Hon ser precis ut som storasyster fast med mörkt hår, pigg och väldigt "vaken"!

Inlagda på förlossnings rummet!

Här har vi tillbringat hela dagen.......

En hel natt med, vad jag trodde, riktigt ordentliga värkar så ringde jag tillslut in till BB.Dom hade fullt! Markus och jag fick sätta oss i bilen och åka till Linköping.Vid det laget kunde jag varken sitta eller ligga så jag fick panik av bara tanken att åka så långt.Men det gick ganska bra och vi hittade dit snabbt.Då var det som att trycka på en off knapp och mina värkar var nästan helt borta.Det kändes som att jag ljög om hur jävligt jag hade haft det hela natten.Barnmorskan undersökte mig och berättade att jag var nu öppen 1cm!!!!!Jag hade alltså bara öppnar mig knappt en halv cm sedan hinnsvepningen!Jag kände verkligen att luften gick ur mig totalt. Det hade varit min kraft att orka hela natten, att det var på gång. Men återigen hade jag fel.Däremot var mitt blodtryck alldeles för högt så vi blev kvar på observation i över 6 timmar.Det sjönk tillslut och vi kunde återvända hem igen, utan bebis.

Testning av födelsedagspresenter!

Bara så less........

och trött på allt.Det värsta just nu är att inte kunna bestämma ett dugg om nåt eller med någon.Bara går å väntar, tror och hoppas.Sen massa värk på det också gör ju att humöret är på topp.Fick för mig att klocka värkar igår kväll, stängde av klockan efter 20 minuter.Vilket skämt!

Fick låna en istället........

Efter besöket åkte jag och Markus hem till Fredrik, Anneli och Lilla Hugo.Det blev en mycket trevlig och god spontanmiddag fram till nattkvisten.Väldigt trevligt att bara få vara själva faktiskt.Även om kvällens samtal nästan bara handlade om barn!

Somvanligt när det gäller oss.....

Idag var ju tiden för en hinnsvepning för att få igång förlossningen.Jag hörde och läste massor om det   och man började ju tänka att imorgon skulle den lille vara ute. Vi var skapligt nerviga idag både Markus och jag.Jag lämnade Julia hos mormor och hämtade upp Markus med BB väskan å så åkte vi in till barnmorskan.Jag var så spänd på hur långt det hade gått och blev hur besviken som helst när hon säger att jag knappt var öppen 1 cm och att det gick inte att göra hela svepningen, blev en halv bara!!!Besvikna åkte vi därifrån med ännu en skittid, denna gång igångsättning på sjukhuset den 13/8. Fattar inte min kropp, den verkar älska att vara gravid, vägrar ju släppa ut våra barn!

Trevlig kväll i goda vänners lag!

Även idag hade Markus ledigt, så vi tog en till vända till Mårängen.Idag var det inte lika stekande och det blåste lite men väldigt skönt ändå.Det kan ju vara mina sista bad dagar nu för denna sommar!
På em hade vi bjudit hem fam. Gustafsson och fam. Hedlund som var på en snabb visit i stan. Det blev en trevlig middag i sommarvärmen!

Grattis hjärtat på 4-årsdagen!

Det blev en härlig dag tillsammans. Hela familjen åkte till Mårängen(vad annars) för sol och bad i den tropiska hetta som var idag! När vi kom fram så Julia en uppblåsbar krokodil, som hon önskat sig  och visade oss.Lycka då att jag var på fm och köpte just en sådan som hon fick där i present! Den gjorde hela dagen, hon hade så roligt med den! Sen blev det ännu bättre när vi får se att både familjen Gahnström och Isabelle från dagis också var där och badade.Det var fullt ös på tjejerna i vattnet, de hade super skoj!
Det var så trevligt att vi nästan kom försent till vårt egna kalas hemma. Det blev räkmackor och glasstårta tillsammans med mormor och Rolle, farmor och farfar och farbror Fredrik och My. Det var en väldigt trött och omtumlad tjej som somnade efter nio. Det är tydligt att det är mycket som snurrar i det lilla huvudet och att det kanske inte är så lätt att bli stor!

Fyra bast!!!!

Efter en nervig natt lyckades bebis hålla sig kvar.Jag och Markus sjöng och grattade för vår fina tjej imorse precis somvanligt, precis som jag önskade!

Våldgästats oss hos fam. Gustafsson.............

hela dagen!
Men vi började med ett besök hos barnmorskan.Det blev som vanligt lite prover,alla var toppen och sen en ny tid!!!Men nästa gång ska hon "hjälpa" till lite på traven om inget hänt.
Men är det inte många timmar kvar på denna fredag och sen bara morgondagen.Spänningen är olidlig, ska det gå vägen?!
Julia ser jätte mycket ifram emot sin morgondag, dock lite besviken när hon fick veta att det inte är något kompiskalas.Jag hoppas vi kan ha ett så snart som möjligt!

Näpp......

Ingen bebis här!
Nu är det dessutom försent för den att komma ut, kan gott ligga där till efter helgen.Imorgon vankas ännu en barnmorsketid som jag trodde jag skulle slippa. Men som sagt, bara att knipa till måndag ungefär!