Så var då dagen då vi återigen skulle till sjukhuset med Linnea.Denna gången gällde det hennes vänstra öga som är större än det andra.
Kan ju börja med att säga att undersökningen gick nästan helt åt skogen.Vet inte vad dom brukar ha för provdockor till bebisar att undersöka i vanliga fall för min vill inte att någon främande människa skulle hålla fast huvudet och titta, mäta, trycka , lysa och lite till i ögonen. För att mäta trycket i ögat måste man sitta helt still och ha ögonen helt öppna när hon sätter "grejen" vid ögat och blåser på(eller nåt) eller hur att det gick!! Det var inte heller nog med att de "bråkade" med henne , hon skulle sen få droppar i och sen fick vi sitta och vänta i 30minuter på att de skulle verka för att sen försöka göra om allt.Linnea hann också somna på den stunden så jag fick väcka henne. Det lilla läkaren hann se iallafall var att det inte såg ut som om det kunde vara något så vidrigt som en tumör( hela magen vände sig när hon bara nämnde ordet) som orsakade det och såg istället att hon har något synfel tex om man är närsynt kan ögonen växa olika.Men hon kunde ju inte göra en ordentlig undersökning så någon diagnos kunde hon inte sätta.Då började hon prata om nedsövning!!!! Det känns inte bra.Jag föreslog lite lugnande iså fall.Hon skulle diskutera det med flera så vi för helt enkelt bara vänta och se vad vi får för kallelse.SKIT!
Jag tycker det känns asjobbigt att veta att hon kommer att behöva ha glasögon när hon är liten. Men oddsen för det var ju rätt höga kom vi fram till, finns typ ingen på Markus sida som inte har synfel.Men jävligt otur bara att Linneas kom direkt med födseln och inte med åldern!
