En sten som släppt......

Idag trodde jag att det skulle bli den jobbigaste dagen för imorse började Julia att gråta redan i bilen när jag stannade utanför dagiset.Då vill man ju bara vända hemåt igen.Men vi gick in & vinkade hej då i krockodiltårar förstås men när fröken stängde dörren & gick iväg med henne blev det helt plötsligt tyst!Jag satt kvar en stund men ingen ledsen Julia hördes.Hela dagen satt jag nära mobilen i tron att de ska ringa & säga att hon är ledsen, har inte ätit eller sovit men icke.Vid halv två åkte jag dit & såg en super glad tjej som har funnit en vän!!Fröknarna kom & berättade att Julia & Albin snart 6 år verkade tycka mycket om varann & att hon hellre ville sitta i hans knä än frökens & nästan bara lekte med honom.Då började jag nästan tjuta för det, underbara barn!De berättade också att hon hade sovit på madrassen idag?!, dock bara 45min men  iallafall, maten dock är det fortfarande strejk på.Kan inte beskriva hur skönt det känns.