Tre dagar efter testet valde Markus & jag att berätta för våra familjer.Jag ville inte hålla det hemligt & speciellt inte för min mamma som jag träffade varje dag.Det kändes också som om det syntes på mig. Dessutom om det skulle gå åt skogen så ville vi att alla skulle vara delaktiga från början. Som min kloka svägerska Lena sa till mig-"Du är ju inte mindre med barn nu än i vecka 12"!Det var en underbar dag att få göra alla så glada även om jag grät hela tiden så att Markus fick sköta snacket-Jag var så stolt över honom den dagen! Vi hade bestämt att precis alla i våra familjer skulle få veta samma dag så Markus syster som bor på Ekerö fick ett telefonsamtal.
Markus satte på högtalarfunktionen när han meddelade henne den glada nyheten. Hon vrålade av glädje -"Ni kommer att bli världens bästa föräldrar"! Det var allt jag behövde höra sen började jag böla igen! För er som inte känner mig så väl-jag gråter lätt & t.o.m nu när jag minns tillbaka sitter jag här med tårar i ögonen för att jag blir så rörd!(blir ju inte heller bättre med kroppen fullpumpad med hormoner!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar