2004 startade jag inredningsbutiken Zink i Norrköping.
Det var först rena drömmen att få driva en egen butik men som allt annat blev också det en vardag.Jag hade jobbat 6-7 dagar i veckan i över 4 år när saknaden efter något viktigare smög sig på....-Barn!När man är egen företagare blir företaget i början viktigare än allt annat t.o.m viktigare än sig själv & det finns inte tid för att drömma om något annat.Så här efteråt förstår jag inte att jag orkade i så många år & utan lön dessutom.Nu bor ju jag lyckligtvis bra på Markus familjegård & utgifterna är låga.Men allt det lilla extra som tex gå till frisören,shoppa, prenumenera på nån tidning mm. fick man avstå.Det sjuka är att det har inte gjort så mycket,vi har klarat oss bra ändå! Det var väl först när försäkringskassan ringde & meddelade att jag endast hade rätt till grundnivå på föräldrapenningen=180kr/dag minus lite skatt på det också(skrattretande eller hur?)som jag insåg att jag borde ha gjort mig av med butiken för länge sen.
Skitsamma, gjort är gjort-"En bra erfarenhet" som de flesta säger för att pigga upp mig. September-08 tog jag ialla fall beslutet att sälja.Nu kändes det som att Markus & jag kunde börja tänka på framtiden............men vi hann inte tänka så länge!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar