Kan inte beskriva med ord........,

hur enormt lättad och lycklig jag är just nu!Börjar nästan gråta nu när jag skriver! Idag har vi varit på sjukhuset igen och gjort en ultraröntgen på Linnea.Det var ortopeden och två till som gjorde den.Linnea tjöt som en stucken gris så jag hade fullt upp att trösta och hann inte riktigt titta på bilderna eller höra vad de sa.Men när de var klara ville ortopeden även göra en höftundersökning på henne. Han gjorde det och sen tittade han på oss och sa- "nej  nu finns det inget glapp alls längre, hon var visst en av de där åtta!" Jag trodde knappt att jag hörde rätt,  hade hoppats på att glappet minskat men vågade inte hoppas på att det skulle ha försvunnit helt! När alla lämnade rummet så att vi blev själva kom tårarna igen. Vilken enorm lättnad. Men en skrämmande tanke att Linnea hade haft monstret på sig i fyra veckor nu om vi inte hade gjort som vi gjort och stått på oss! Nu är det över ialla fall, de ville bara göra en uppföljning vid sex månader men det känns ju bra ändå att man kollar till det igen att det är som det ska! Å tänk så bra allting blev tillslut!!!!! Ska alltid härdan efter lita på min modersinstinkt när det gäller mina älskade barn!