Som om någon tänkte på mig........

efter dagar av regn och annat på schemat har mina jogging kvällar lyst med sin frånvaro.

Men så idag efter timmar inomhus( åter pga av skit regn) kom Markus hem för att äta lunch.Då helt plötsligt sprack himlen upp och solen tittade fram.Så jag drog på mig träningskläder och sprang ut.Det var helt underbart och solen riktigt brände i mitt ansikte.När jag 40min senare kom hem sa jag till barnen att vi var tvungna att ge oss ut i fina vädret.Men vi hann bara gå upp för trappen så tittade jag ut och vädret hade slagit om till vårt vanliga midsommarväder: Regn!

Ska man vara glad för det lilla.......,eller?!