2 1/2 års kontroll på BVC,

Julia var förväntansfull över att få åka till "doktorn" som vi kallade det & mäta & väga sig.När vi kom dit blev det ännu bättre eftersom att det fanns massa roliga leksaker & andra barn där.
Eva tyckte Julia pratade väldigt bra för sin ålder & precis så trotsig som hon bör vara i denna ålder.Allt var precis som det skulle.
Julia valde ett hästklistermärke(hade vela att ha fler)så åkte vi hem nöjda!

BVC besök.

Idag gjorde vi ett nytt försök på bvc nu när vi är friska.Det var vikt, längd, huvudomfång & spruta som skulle göras.Vi åkte i god tid så att Julia fick leka där lite innan så att det inte bara ska vara jobbigheter på det stället.Julia var jätte duktig.Först röjde hon bland alla leksaker i rummet så hon var på toppen humör när jag tog av henne kläderna & då blev det ännu bättre.Hon sprang runt i rummet överlycklig att precis blivit nakenfis.Då var inte det inget problem att sitta på vågen, mätningen dock blev lite tråkig när Eva tog tag i foten.Men sen såg hon när Eva fixade till sprutan & då försvann leendet.Men även sprutan gick förvånansvärt bra & hon slutade gråta direkt Eva visade asken med klistermärkena som hon fick välja tre stycken ur! Vi tog på kläderna & hon hjälpte till att plocka undan alla leksaker & sen vinkade vi hej då, skönt!

Vikt:      10.290g
Längd:    82cm

Nu är det äntligen gjort.....

Imorse fick vi pulsa oss ut i snöovädret svintidigt, klockan ringde 6,30 & det är inte en human tid att stiga upp.Vi hade en tid på Linköping US kl.7,45 för att göra Julias njurröntgen men pga av det dåliga vädret blev vi 45 min försenade.Men de var väldigt förstående.
Denna gång sprutade de in lugnande medel i rumpan på henne så att hon inte skulle vara medveten när de satte kanylen & tur var väl det.
Det tog bara ca 5 minuter tills hon blev luddig & avslappnad i kroppen, ögonen fladdrade men hon var ändå med på något sett, ibland sa hon t.o.m något.Hon fick ligga i mitt knä när det skulle sätta dit kanylen.Tre personer & typ 15 nålstick senare hade de äntligen hittat en blodåder & satt dit kanylen.Vi visste att Julia var svårstucken men inte så pass, hon ser helt mörbultad ut på sin stackars arm nu.Precis innan läkaren skulle sätta den i halsen fick en sjuksköterska in den i handen.Då kom det två kvinnor in i rummet & den ena bar på en liten plåtlåda med glaslock & där i låg sprutan med radioaktivtämne.Jag har för mig att jag såg en triangel med döskalle men det kanske bara var min fantasi.När de sprutat in det i Julia skulle den ena kasta en bumullstuss de använde i soporna & läkaren reagerade & tyckte hon skulle lägga tussen i den lilla plåtlådan som de kom med eftersom att det var farligt ämne.Det kändes ju bra för oss att de precis sprutat in det i vår lilla dotters kropp!Men det försäkrade oss att det inte var någon fara.Jag är så glad att Julia slapp uppleva det ,tydligen kommer hon inte minnas något av den stunden.Efter det fick vi hänga på rummet ett tag.Det delade vi med en annan familj & en till liten Julia som också var sjuk.Hon hade en syster som var med.Hon gav vår Julia  en fin teckning  & när clownerna kom fick hon oss alla att sjunga & leka t.o.m Markus var med motvilligt!!
Klockan 11,15 kördes vi ner till röntgen.Där gav dom Julia sömnmedel för att hon skulle ligga blixtstill inför provtagningen.Det var helt sjukt, jag höll Julia i famnen & såg när sköterskan droppade i ett par droppar i katetern & helt plötsligt föll Julia ihop totalt i min famn.Det kändes väldigt absurt att se henne liggande på britsen med slangar & syrgas men det gick bra.När vi rullade tillbaka sängen till barnavdelningen & Julia låg som ett litet knyte med sin lilla hand med slang & bandage & en mini syrgasmask var det många som tittade på oss i korridorerna.Jag gick & tänkte på de som har det värre, som får åka med sitt barn varje vecka till sjukhuset, barn som kanske har livshotande sjukdomar, på den andra lilla Julia som tyvärr verkade vara van att vara på sjukhus & få sprutor & dropp.Jag är SÅ glad att vi inte är i deras skor men jag lider verkligen med dom.När vi kom tillbaks till rummet & alla som skulle kolla till Julia så att det inte blivit några komplikationer hade gått, brast det för mig.Det är ju så mycket känslor som man håller igen, man har varken sovit eller ätit då måste det bara ut.Så fungerar iallafall jag.Vi fick åka hem runt 13,30 & då ibilen satt en glad & pigg liten tjej & snackade & pekade somvanligt.Både Markus & jag var smått tårögda, som Markus sa "Det är helt underbart att få höra din lilla röst igen Julia"!
Nu väntar bara en lång väntetid för att få reda på provsvaren men det tar vi då.

Nr 10 framme....

ett litet riskorn har kommit fram på höger sida i underkäken.Men snoret kommer absolut från förkylning & har inget med tänderna att göra.I natt har Julia hostat hela tiden ,så fick vi någon hel timme i sömn kan man vara glad.Själv är jag nog lite sämre t.o.m idag men det kanske beror på sömnbristen.Villket fall måste jag nog överväga storinhandlingen idag ialla fall & så måste vi lämna in ännu ett kissprov från Julia för att se om det förbaskade bakterierna finns kvar.Markus säger att det ska komma mer snö & bli över 20 grader kallt från onsdag & då går inte vi ut i onödan så det är nog bäst att handla allt idag så kan man vara hemma & pyssla & baka (bli frisk) sen istället.

Det blev inget......

Långt innan förbereder man sig & laddar, man mår dåligt & har ont i magen, man gör allt för att vara stark för sin dotter. Men när man sen sitter där i rummet & läkaren tittar på Julia som är smått hysterisk & gråter & säger att det inte kommer att gå & att vi får göra det någon annan dag, då kommer känslorna ut.
Vi startade tidigt igår morse för att åka till Linköpings sjukhus för att göra en njurröntgen på Julia.Redan hemma började Julia gråta när vi skulle sätta på henne 4st EMLA plåster (bedövningssalva).Hon vet ju vid det här laget vad dom plåstrena betyder.Hela vägen till Linköping var hon ledsen.Vi fick komma in ganska snabbt på rummet där de skulle sätta en kanyl på henne & det räckte med att läkaren visade sig så hängde sig Julia på mig som en koala & skrek & grät.Det var nästan omöjligt för läkaren att ta bort plåsterna.Läkaren frågade då hur vi trodde att Julia skulle reagera med att ligga HELT still på ett röntgenbord i 45minuter???? ÄR ni galna,var mitt svar!Det kan väl inte finnas en enda ettåring som kan ligga helt blixtstill så länge? "Jorå sa läkaren det brukar fungera med att distrahera med tex lite såpbubblor eller tajma in vid sovstund"De barnen var ju helt klart inte lika medvetna som Julia är."Om hon inte kan ligga still sa läkaren måste hon sövas ner eller få lugnande & det går bara på svältande mage".Julia hade ätit gröt på morgonen så då kunde det inte göras igår.Med lite enkel info om hur hela proceduren skulle gå till & hur man kan gå till väga om man vet att barnet inte kommer att ligga still skulle ju ha underlättat hela denna dag för oss.Nu förklarade läkaren att nästa gång kommer Julia att få lite lugnande i rumpan så att hon inte kommer att vara så medveten om kanylinsättningen & om det krävs ännu mer vid provtagningen får hon narkos.Jag blev helt förtvivlad först när jag hörde ordet narkos men det kommer ju att bli mycket lugnare & bättre för Julia.Jag ville först bara bli av med det i går så att jag skulle slippa fundera & oroa mig mer över det men det här kommer att bli bättre.Som sagt,synd bara att ingen kunde ha berättat för oss så hade ju det hela kunnat varit klart igår! För att besöket skulle kännas bättre för Julia så var vi kvar en stund så att hon fick leka i väntrummet.Då tog det inte många sekunder förrän hon blev sitt glada jag igen & läkaren var inte alls farlig i det rummet.Julia fick en smällkaramell av dom för hon hade varit så duktig & det var första gången Julia såg en sån,dom var ju roliga ju!

Med blandade känslor åkte vi därifrån & får ta nya tag till den 16 januari istället.

Det gör så ont.....

i mig när Julia är dålig.
Idag har vi spenderat dagen först på vårdcentralen & sen sjukhuset.Vi har kissat i påsar,tagit prover & t.o.m röntgat idag.Jag är alldeles för trött för att orka skriva hur arg jag är på allt & alla & hela systemet,räcker med att säga att det är förjävligt.Man ska alltid lyssna på sin egen intuition.
Julia har urinvägs infektion igen.

Det är svårt att vara "förstagången" mamma........

Efter några väldigt jobbiga dagar & nätter med en febrig liten Julia började oron om något annat än tänder komma smygande.Så i går kväll vaknade Julia & grät & var kokhet så jag skulle ge henne en Ipren.Då upptäckte jag en massa utslag på hennes rygg,stora blaffor med vita blåsor.Vi ringde Markus mamma som kom över & tittade.Vi läste i böcker & på datorn & tror att det förmodligen är nässelutslag.Vi bestämde att avvakta tills i morse.När vi vaknade efter ännu en högfebernatt så syndes inte ett spår av utslagen & Julias temp var normal igen.Jag berättade för mamma som också började läsa lite om nässelfeber & hittade en sida det stod om att man kan få utslagen av värktabletter.Jag läste direkt på Ipren asken & Ja där stod det.Vissa personer klarar inte av dessa tabletter & 1 på 100 får t.o.m nässelfeber.Det stod också att man skulle vara jätte noga med doseringen & Markus hade råkat tagit en hel istället för halv i lördagsnatten,sen fick man inte mixa fabrikat & det hade jag gjort då jag hade tagit alvedon också.Jag ringde till 1177 & de tyckte att vi skulle åka till vårdcentralen & visa utslagen men nu har vi ju inget att visa,alla är ju borta.Jag vet inte vad jag ska göra,ska man åka in & spendera en halv dag när hon är bättre & få samma kommentar som förra gången vi åkte dit med utslag-"det är nog maten ".Eller är vi dumma som inte kollar upp det?Jag skulle villja ha en husläkare som kunde komma när man behövde dem,typ igårkväll när det var jobbigt.Men vi avvaktar väl tills imorgon eller om det blir samma visa ikväll kanske det är bättre att åka direkt till barnjourmottagningen,dom kan ju  iallafall barn!
Gud så svårt det här är!

Är det inte det ena.......

Under min jädrans förkylning slog det lock i mitt vänstra öra.Jag har typ inte hört på`t sen en vecka tillbaka men envis som jag är har jag vägrat att gått till en läkare.Men i morse fick jag nog & ringde till slut.Jag fick komma inom en timme så det var vara att ge sig i väg.Jag trodde jag bara skulle sätta mig i stolen & att de  skulle ta bort vad det nu var men icke.Tydligen var det en massa vätska i trumhinnan & det gjorde han inget åt denna gång.Men istället började han undersöka & utreda om jag inte ev kan lida av någon typ av allergi.Han körde en 20 cm lång kamera slang in genom näsan ner i halsen på mig.Jag fick lite panik när jag såg slangen så det kom en sköterska & höll still mitt huvud & de fick hela tiden påminna mig om att andas( återigen fick jag användning för min profylax kurs!!!), hur vidrigt som helst var det i allafall.Det var bedövningssalva på slangen så kändes det som om  hela näsan sov efteråt.Jag fick blåsa i apparater & kolla lungorna, tom väga mig vilket är jobbigt i sig.Jag blev hemskickad med recept på en nässpray som ska tas varje morgon & kväll & en ny tid för ett allergitest.Då om inte vätskan är borta i örat kommer han även göra hål & det lät inte som något jag vill göra.

Lite bättre......

men fortfarande sjuka.Vad är detta?Igår åkte vi & handlade bara för att få se något annat men det tar mer på krafterna än man tror.Jag fick värdens hosta igår kväll & har nästan inte sovit något i natt,bara hostat.Julia däremot sov som en sten hela natten & det var väl tur för hon har lite att ta igen efter sina hostnätter.